När man har varit borta från Sverige i några månader och börjar tröttna på thai mat, är det gott med lite västerländsk mat. När man är på en turistort är det ett ganska stort utbud på olika restauranger, Kvaliteten varierar ganska mycket.
För några år sedan var jag och frun på Koh Chang, en ö som ligger bort mot den kambodjanska gränsen, i Trat provinsen. En ö som av någon anledning vill bli det nya Phuket. Det är nog pengarna som lockar. Men i alla fall, vi satte oss på en strand restaurang och beställde in mat. Kommer inte ihåg namnet men de hade en del västerländsk mat på menyn. Då jag försökte beställa rätt efter rätt så gick personalen ut i köket och kom tillbaka med det glada svaret:
”Solly, no have, finnit!”
Efter att ha försökt beställa tre rätter med samma svar, så tänkte jag om! Jag frågar vad de har så kanske jag får mat idag. De hade american breakfast, ok, tänkte jag och så hade de stekt potatis, bra då tar jag det med.
Det blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Kaffet och ett glas med varm apelsin juice kom in. So far, so good. Ok, juicen var varm men jag hade ju inte beställt med is, tänkte jag.
Sedan kom det in två skivor toast bröd, ej rostat, med smör som höll på att rinna ur sitt lilla paket och apelsin marmelad. Jag hade beställt stekt ägg, då de inte hade en aning om vad scrambeld egg var för något. Äggen var kalla och det var även baconskivan och den lilla prinskorven. Suck, en bra start på dagen, tänkte jag.
Jag satt och väntade på mina stekta potatisar. Den andra maten var ju redan kall så, mai penrai, nevermind, det vore kul att äta allt tillsammans.
Efter 30 minuter och två på fyllningar kaffe, frågade jag var mina stekta var.
”Just a moment” och in i köket och kom tillbaka med mina potatisar.
Curry doften stod hög runt tallriken. Idioterna hade stekt potatisen med indisk curry.
Jag bara tittade och beställde in notan, och gick. De hade noll koll på hur maten skall serveras eller smaka. Troligen någon thai som försökte locka till sig kunder med att ha västerländsk mat, men glömt att tala om för personalen hur man tillagar den. Allt för vanligt förekommande tyvärr.
Vi gick aldrig tillbaka dit, utan vi lämnade ön, dagen efter. Men det är en annan historia.
THAI PERSPEKTIV 