Tre veckor utan kranvatten har tagit slut.
Nja kanske inte riktigt, men en granne har vatten i alla fall, så vi pumpar vatten till våra tankar från dem. Trycket är inte tillräckligt högt för att nå fram till oss. Kanske för att alla har öppnat sina kranar på en gång.
Frun tröttnade på att inget hände, så gick resolut till distriktets kontor här i byn. Där hade hon ett samtal med en som jobbar där och fick till svar att om hon kunde presentera 60 namn på folk som inte hade vatten, så skulle han ta det vidare.
Det tog 20 minuter så hade hon namnen på papper. Tillbaka till kontoret med namninsamlingen och efter tre timmar var allt fixat och vattnet kom igång.
Dock inte ända bort till vårt hus, men alla grannar gav henne tummen upp så fort hon visade sig ute på gatan. En belöning så god som något annat.
Senare på kvällen kom chefen som hon hade pratat med och erbjöd henne jobb på stående fot. Något som hon bestämt tackade nej till. Orsaken till nejet är först och främst att hon har en sjukdom som gör att hon ibland blir mer eller mindre sängliggande och måste in på sjukhus för medicinering. Och i andra hand att hon inte har lust att jobba för den lönen. 4000 THB i månaden och få ta all skit för de beslut som distriktet fattar. Det är inte värt det sa hon till chefen. Men det känns skönt att man har en hustru med ett vaket huvud.
Min fru en äkta aktivist. Alla fick vatten utom vi. Ironiskt.
En liten kommentar angående oroligheterna i Bangkok:
2 personer nedskjutna och undantagstillståndet utvidgat till 15 provinser till. Ett säkert sätt att se till att orolighterna sprider sig.
En mycket underlig väg som regeringen har valt, skjuta demonstranter och undantagstillståndet utvidgat!
Rätt väg till försoning? Skulle inte tro det.
Raka vägen mot inbördeskrig? Mycket troligt!
Man kan tycka vad min vill om rödskjortsdemonstranterna, men man kan aldrig rättfärdiga att sätta in militär mot civila.
THAI PERSPEKTIV 